Artikel i Länstidningen oktober 2015

Att inte se skogen för bara trän

är ett talesätt man kommer att tänka på som gammal Jämtlänning och Frösöbo vid besök på Frösön i modern tid. Ett av Östersunds allra bästa besöksmål förfaller och varken tillgängliggörs eller  exploateras av vare sig kommun, kyrka eller länsmuseet Jamtli. Näringsidkarna är lite bättre med restauranger, caféer och hotell men behöver naturligtvis så mycket stöd som möjligt av samhälle och kulturhistoriska aktörer som kommun, kyrka och landsting.

Vid ett besök häromveckan vid Stocke trivialskola och Arnljotmuseet tillika Jämtlands första bibliotek och boplats för Jämtlands författaren Axel Lindström hade jag tänkt mig att återuppleva den kulturhistoriska miljön jag växt upp i på Frösön.  Frösö kyrka, landets näst mest kända står kvar på toppen av ön. Men de kompletterande vandringslederna som skall visa besökaren den forntida kultur som bars fram av Jämtlänningarna från 400 talet och framåt  genom kristnandet och kultivering genom trivialskola och bibliotek samt musiken i form av Wilhelm Peterson Bergers sommarhage saknas till stor del. Vid promenad längs Stengårdsleden och Kyrkleden blir man mera förvirrad än upplyst om Frösöns historia. Stengårdsleden är lite bättre troligen tack vare Frösö camping som är en av utgångplatserna  för leden men Kyrkleden är svår att hitta, förbi Arnljot lägden totalt bortruttnad och få pedagogiska insattser har gjorts för att besökare skall få något grepp om den kulturhistoria, marken man går på faktiskt ångar utav. Till och med de modernare delarna av Frösön från förra och förrförra seklet med Golfbanan, Kungsgården  och Frösö Park med sin före detta flygplats skulle säkert vara intressant för besökande med golf-intresse, flyg-intresse eller bara naturintresse. Har man som ung  hört amerikanska turister, stående vid Golfbananmed utsikt över fjällvärlden  och jämfört den med Niagara fallen och Grand Canyon  så inser man attraktionskraften i både naturen, kulturen och historien . Jämtland har idag inte ett enda världsarv trots att både denna miljö och Döda fallet borde vara självklara som sådana.

Det borde vara självklart att intensifiera arbetet med de båda världsarvskandidaterna i Jämtland och det borde vara självklart att alla intressenter av Frösöns värde samlar sig och skaffar resurser till att ge Jämtlands berömda musei-pedagoger i uppdrag att tillgängliggöra hela Frösön och pedagogiskt gestalta dess historia. Att kulturbärare som Arnjotspelen, Sommarhagen, Hembygdsföreningen, kyrkan , Frösövallen m.fl  får inspiration och stöd från kommun och landsting för sitt ovärderliga arbete . Då nu också Visit Östersund har bildats så har besöksnäringen en naturlig koppling till kommunen och kan berätta om sina behov av kulturell och infrastrukturell hjälp från samhället.

Det sägs att varje besök på ett världsarv genererar ca 3000 kr per besökare och många världsarv har mellan 100 000 och flera miljoner besökare.  Arbete åt Jämtländsk ungdom i Jämtland är ju att föredra framför flytt till Stockholm. 

Frösön är ingen pärla i den Jämtländska myllan , Frösön är en hel brosch att ta vara på.

Jan-Ivar Johansson     fd F4 bo.