Sidor

fredag 5 juni 2015






DEN NYA KUNSKAPSSYNEN

Man sätter kvantitet och nytta före lycka och kvalité.


Den moderna kunskapssynen har i och med att kunskapen alltmer blivit en produktionsfaktor gått till att räknas i kvantitet och nytta före kvalité och lycka. Som ung fick man av både den unge Marx och exempelvis Joachim Israel lära sig att alienation uppstod då det skapande hantverket trängdes in i militariserade fabriker. Arbetaren blev förfrämligad inför produkten av sitt arbete och därmed från själva arbetet. Detta leder till främlingskap inför människans sanna kreativa väsen. Människan är aktiv skapande och social har folkbildningen alltid hävdat.  Människan förvandlas till en kugge i ett allt större maskineri där hon inte känner delaktighet och där hon blir alltmer drabbat av främlingskap inför det hon skapar och producerar och till slut hela samhället.  Idag då kunskaper till allt större del har blivit en produktions faktor drabbar detta de som arbetar inom och med bildande kunskaper. Åtminstone sådana som syftar till att skapa livskvalité och lyckliga harmoniska individer som tillsammans skapar bra samhällen. Även den så kallade reifikationen har drabbat de immateriella värdena i samhället.  Balansen mellan kvantitet och kvalité har rubbats och nytta går före lycka och harmoni.  Det mätbara, konkurrenskraftiga och vinstgivande sätts före .  Den ungerske filosofen Georg Lucaks  brukade exemplifiera reifikation med mannen som hellre tvättar sin bil än leker med sina barn. Ett förtingligande av sociala relationer. Kunskapsarbetaren tvingas i sin moderna roll alltmera in i den situationen att uppgiften blir att mäta och väga samt dokumentera vad som görs. Hen skall förbereda eleven/klienten för att konkurera på marknaden för att skaffa sig materiella fördelar med immateriella verktyg som kunskap och färdigheter.
Kunskapsarbete både inom lärarförbund och DIK borde syfta till tre variabler av kunskap  dels utbildning syftande till en yrkesroll, dels bildning syftande till förtrogenhet med den kultur man lever i och dels folkbildning som syftar till samhällsmedborgarrollen.  Den sista faktorn finns ej mycket kvar av om man betänker de uteblivna köerna till att delta i samhällets demokratiska verksamhet . Men även bildningsdelen håller sakta men säkert på att vissna överflyglad  av en på mätbarhet och kvantitet byggd  meritokratisk  samhällsstruktur.  De formella meriterna är de enda som räknas.
I  Fredericks Taylors hem påstås det ha varit så att barnen fick lämna in anbud på exempelvis gräsklippningen och att man därefter öppnade anbuden och den som hade lägsta priset fick klippa gräset. Hans syn på produktion brukar kallas vetenskaplig men är bara en del av vetenskaplighet . På samma sätt som människor står på två ben och vi har två hjärnhalvor har den högre utbildningen och forskningen två ben att stå på, det som man kan mäta och det som man måste tolka och känna.
Kunskapssamhället har mer och mer kommit att luta sig på det mätbara benet och understimulerar då den kulturella förtrogenheten och känslan för samhällssolidaritet.
Vi måste inse att kunskap i sig inte är någon vara på en marknad utan en integrerad del av livet som bygger på ett ständigt lärande av både fakta, färdigheter och införskaffande av insikter i form av förståelse samt känsla för sammanhang och helhet i det vi brukar kalla förtrogenhet.  Att göra kunskaper till en vara på marknaden är att göra vår mänsklighet till en vara.

Jan-Ivar Johansson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar