DEN NYA KUNSKAPSSYNEN
Man sätter kvantitet och nytta före lycka och kvalité.
Den moderna kunskapssynen har i och med att kunskapen
alltmer blivit en produktionsfaktor gått till att räknas i kvantitet och nytta
före kvalité och lycka. Som ung fick man av både den unge Marx och exempelvis
Joachim Israel lära sig att alienation uppstod då det skapande hantverket
trängdes in i militariserade fabriker. Arbetaren blev förfrämligad inför
produkten av sitt arbete och därmed från själva arbetet. Detta leder till
främlingskap inför människans sanna kreativa väsen. Människan är aktiv skapande
och social har folkbildningen alltid hävdat.
Människan förvandlas till en kugge i ett allt större maskineri där hon inte
känner delaktighet och där hon blir alltmer drabbat av främlingskap inför det
hon skapar och producerar och till slut hela samhället. Idag då kunskaper till allt större del har
blivit en produktions faktor drabbar detta de som arbetar inom och med bildande
kunskaper. Åtminstone sådana som syftar till att skapa livskvalité och lyckliga
harmoniska individer som tillsammans skapar bra samhällen. Även den så kallade
reifikationen har drabbat de immateriella värdena i samhället. Balansen mellan kvantitet och kvalité har
rubbats och nytta går före lycka och harmoni.
Det mätbara, konkurrenskraftiga och vinstgivande sätts före . Den ungerske filosofen Georg Lucaks brukade exemplifiera reifikation med mannen
som hellre tvättar sin bil än leker med sina barn. Ett förtingligande av
sociala relationer. Kunskapsarbetaren tvingas i sin moderna roll alltmera in i
den situationen att uppgiften blir att mäta och väga samt dokumentera vad som
görs. Hen skall förbereda eleven/klienten för att konkurera på marknaden för
att skaffa sig materiella fördelar med immateriella verktyg som kunskap och
färdigheter.
Kunskapsarbete både inom lärarförbund och DIK borde syfta
till tre variabler av kunskap dels
utbildning syftande till en yrkesroll, dels bildning syftande till förtrogenhet
med den kultur man lever i och dels folkbildning som syftar till
samhällsmedborgarrollen. Den sista
faktorn finns ej mycket kvar av om man betänker de uteblivna köerna till att
delta i samhällets demokratiska verksamhet . Men även bildningsdelen håller
sakta men säkert på att vissna överflyglad
av en på mätbarhet och kvantitet byggd
meritokratisk samhällsstruktur. De formella meriterna är de enda som räknas.
I Fredericks Taylors
hem påstås det ha varit så att barnen fick lämna in anbud på exempelvis
gräsklippningen och att man därefter öppnade anbuden och den som hade lägsta
priset fick klippa gräset. Hans syn på produktion brukar kallas vetenskaplig
men är bara en del av vetenskaplighet . På samma sätt som människor står på två
ben och vi har två hjärnhalvor har den högre utbildningen och forskningen två
ben att stå på, det som man kan mäta och det som man måste tolka och känna.
Kunskapssamhället har mer och mer kommit att luta sig på det
mätbara benet och understimulerar då den kulturella förtrogenheten och känslan
för samhällssolidaritet.
Vi måste inse att kunskap i sig inte är någon vara på en
marknad utan en integrerad del av livet som bygger på ett ständigt lärande av
både fakta, färdigheter och införskaffande av insikter i form av förståelse
samt känsla för sammanhang och helhet i det vi brukar kalla förtrogenhet. Att göra kunskaper till en vara på marknaden
är att göra vår mänsklighet till en vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar