Om journalistikens nödvändighet

Journalistiken som den tredje statsmakten är att jämföra med revisionsverksamhet. Revisorer kontrollerar de materiella tillgångarna med journalisten med hjälp av kritisk granskning övervakar samhällets immateriella tillgångar. 

Under hösten har diskussionen om journalistikens roll i det moderna kommunikationssamhället intensifierats och många är oroliga om marknadskrafterna skall klara av att finansiera god journalistik i framtidens virtuella medier.

Seriös journalistik  är en i allra högsta grad en politisk fråga. Sedan mitten av 1800 talet har man kallat massmedia för den tredje statsmakten, då syftande på regering, riksdag och media. Nu pratar man mera om riksdagen som den lagstiftande makten samt den verkställande makten som ser till att demokratiska beslut genomförs och som tredje statsmakten massmedia som granskar de andra för att förebygga missbruk och korruption. Det är lätt att dra parallellen till revisors funktionen i ekonomiska sammanhang. Journalistiken går längre och granskar även samhällsföreteelser av immateriellt slag. Naturligtvis är det en ordentlig irritationsfaktor för alla som blir granskade att ständigt övervakas och kontrolleras av massmedia. Men även om det muttras här och där inser de flesta bland politiker och näringslivsföreträdare att denna funktion är nödvändig för att bibehålla och utveckla demokratin i världen.

På tjugotalet stod debatten om vilken sorts journalistik som skulle prägla ett modernt samhälle. Dels fanns författaren Walter Lippmans medlande, översättande och tolkande journalistik, vilken utgick från en människosyn som såg människor som mindre vetande som man måste presentera information för. Information  från eliten som formar världen, där de starkaste så småningom vinner. Pedagogen och filosofen John Dewey menade däremot att journalistikens uppgift inte bara var att informera utan också analysera konsekvenserna av händelser och presentera dem för en mogen allmänhet som utifrån detta kunde ta ställning och låta bästa lösning vinna. Detta kom att kallas ”samhällsjournalistik ” och blev inriktningen för den tredje statsmakten.

Idag står vi inför ett vägskäl för både den nationella och lokala journalistiken.  IKT-infrastruktur, lagar och regler samt ekonomiska förutsättningar måste politiken diskutera. Därefter garantera att den seriösa journalistiken fungerar annars kommer demokratin att vara i fara.

Jan-Ivar Johansson