Reflektioner kring de fyra f:ens implikationer gentemot de tre kunskaps plattformarna i mänskligt liv.

Lärande brukar definieras med fyra f. Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Kombinera detta med de kunskaps plattformar som utgörs av fakta- vetenskap, konstnärlig kunskap och religiös kunskap så hittar vi detta.

Vetenskapliga fakta är mätbara på olika sätt, styrd av den mätmetod som utvecklas i olika vetenskaper.  Vare sig man positivistiskt, mekaniskt mäter i naturvetenskapliga eller angränsande ämnen eller hermaneutiskt tolkar i andra så finns fakta där i botten. Utgående från denna fakta, empirin drar man slutsatser och får förståelse för ett fenomen eller ett skeende. Denna teoretiska förståelse kan omvandlas till praktik genom den färdighet som skapas genom praktisk tillämpning i någon form. Att bygga en maskin, ett hus eller kanske skriva en artikel, rapport eller uppsats om ämnet i fråga. Så småningom mognar kunskaperna och förståelsen sätts in i ett historisk sammanhang som skapar en insikt om kunskapens roll i ett holistiskt kontext.

Konstnärlig kunskap  har som fakta grund det sköna , även skönheten som ligger i förståelse eller problematisering av existentiella eller mänskliga frågeställningar. Färdigheten är gestaltningen av det sköna och/ eller frågeställningen om mänskligt liv. Så småningom mognar kunskapen till ett förhållningssätt till verklighet och liv i förtrogenhet.

Religiös kunskap  har som fakta grund, tron på något. Det behöver inte vara en gudstro utan kan också vara tro på rättvisa, på vetenskap och mätbara fakta vilket gör begreppet bredare och mera allmängiltigt. Förståelse är inlemmandet av tron i personlighet och identitet. Färdigheten ligger i tillämpningen av denna faktagrund och förståelse vare sig det är bildandet och användande av en kyrka eller utvecklande av metodik för faktainsamling på ett vetenskapligt sätt. Så småningom skapas förtrogenhet genom att man sätter in sin tro i en helhetsyn på verklighet och tillvaro .