Det är bara att konstatera att det är jobbigare att fylla 60
år än att fylla femtio.
Då man fyller femtio så kan man titta på dessa hundratals människor som blir hundra och med
utvecklat självbedrägeri tro sig vara på
livets mittpunkt , 50 % kvar . Men aj,
då man fyller sextio upptäcker man att
medellivslängden trots att den är lång i Sverige ger en bara ca 25 % kvar till
cirka 80 . på tio år har man alltså förlorat 25 % ,
skulle man förlora lika mycket de närmasta tio åren så är man borta vid
sjuttio vilket ju inte då stämmer med medellivslängden i Sverige för män.
Så
högeligen medveten om sitt dåliga mattebetyg i Gymnasiet och vilka duktiga matematiker som finns vid
Sveriges Statistiska Centralbyrå får man dock trösta sig med att sakkunskapen
torde ha rätt . Men ack så liten tröst man får då man i veckan får höra att SCB
räknat grovt fel på Bruttopnationalproduktstatistiken.
Äsch då !
Jag kommer inte ihåg om det var absurdisten Samuel Becket
eller nihilisten Gean Genet som sa att
”Kvinnan föder över en grav” men
då jag googlade på det så var det faktiskt Becket. Vad han menade var naturligt vis att vi föregås av en oändlig tid och efter
oss kommer en oändlig tid. Ja skulle man
ta oändlighetsbegreppet på allvar så kommer någon gång den materia som står här
att falla samman igen och man återuppstår som kristendomen alltid hävdat, i och
för sig även många andra religioner. Jag menar oändligheten är ju ganska lång
men existerar man inte så märker man inte heller år miljonernas gång. Det är bara då materian Johansson träffas då
och då som man ett ögonblick skymtar ljuset .Den lilla glimten ljus som man hinner uppfatta då ens mor föder en över den grav som är slutpunkten. Six feet under, som det hette i en bra TV serie häromåret.
Nog nu. Nu orkar vi inte med mera existentialism men vill man veta mer så kolla in Sartre, Camus och Bordieu. Det är lite underligt att dessa tankar hinner ifatt en vid 60 då man haft dem vid 20 som mest intensiva.
Hälsningar Jan-Ivar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar